Man tror att religionen har funnits lika länge som människan själv, att så länge människan existerat har hon trott på en högre makt, med andra ord en gud (eller flera) eller en ande av något slag. De första religionerna var naturreligioner, och de liknar ofta varandra på de viset att de har liknande drag då de flesta religionerna har gudar för olika naturfenomen, t.ex. både den grekiska mytologin och den nordiska mytologin hade en åskgud, Zeus för grekerna och Tor för nordborna. Det var ofta gudarna som skapat världen och man såg till att de var nöjda så att de skötte om världen bra. Man hade ofta skilda gudar för olika vardagliga saker, såsom hunger, nöd, värme, kyla, födsel, död mm.
Det tros vara så att människorna förr hellre trodde på dolda krafter än att något skulle kunna uppstå spontant (evolutionsteorin) så de tydde sig till att någon form av makt som medvetet styrde världens lopp.
Det finns förstås flera tankar om hur religionerna kom till. Exempelvis Max Müller tänkte att naturfenomen som solen, åskan, havet osv. var religionens ursprung, medan E.B. Tylor tänkte att religionen utvecklats från tron på andar (animism), vilket kommer naturligt vid tankar om sig själv och världen. Också flera andra har tänkt till om det; Sir James Frazer tyckte att den utvecklats från försök på magi, Emile Durckheim att det är ett socialt fenomen från samhällets självbevarande mekanismer, och intressantast Mircea Eliade, som tyckte att ursprunget var ointressant eftersom det finns överallt i världen, alla har någonting heligt och visar gemensamma drag (t.ex. gudar, himlen, underjorden, osv.).
Det sägs att naturreligionerna är ursprunget till dagens religioner, men det kan man inte med rak arm säga ännu. Det finns ännu folk som utövar naturreligioner idag, det kallas för naturfolksreligioner, men nuförtiden är det inte så många som tillhör dem.
No comments:
Post a Comment